So Danish och Bohrs Tårn

Bra design, oavsett om det är av möbler eller byggnader, är estetisk, funktionell och harmonisk. Plus hållbar. Det betonande redan Vitruvius – arkitekturens romerske urfader. Dansk design har i snart 100 år varit ett världsledande begrepp, framförallt vad gäller gamla, enkla stolar.  

När nu Köpenhamn i år är hela världens arkitekturhuvudstad ( ”Copenhagen in Common”) bara måste DAC (Danskt Arkitektur Center i den ikoniska, holländskt ritade BLOX, 15 min promenad från Hovedbanegården) fira med en kompakt historisk utställning på andra våningen. Den blir permanent, borde hängt där från början, svaret på flera år med turisters berättigande klagan. ”So Danish  – Living Architecture and Design” syftar alltså egentligen på möbeldesign men det var väl lika bra att låna det eftersom utställningen är och måste vara ganska ytlig. Men det funkar, där finns djup. Den täcker hyfsat ämnet från vikingarna, över Christian IV, mot framtiden.  

Längs väggen i det långsamma rummet, ja mer mikro-terminal än utställningssal, är rödvit arkitekturhistoria hängd tätt. På den parallella väggen har man hissat upp lite Wegner- och Arne Jacobsen-stolar. I fonden naturligtvis Grundtvig. Hans snart hundraåriga kyrka i sandsten, med överdrivet smala cykelställ och omgiven av en hel liten from by högst upp på Bispebjerget, är en personlig favorit. Den lite större mer salsliknande delen av So Danish har fyllts av Arne Jacobsens SAS-hotell och en litet filmrum där du omringas av de senaste byggnaderna. Resten handlar om framtiden: hållbar design, ekosystem, utsläppsneutralt byggande och världens högsta bostadshus helt i trä som ritas av detta skogs- och höjdlösa folk och blir 100 svindlande meter högt. 

Det är samma höjd som på Bohrs Tårn i den nya Carlsbergs Byen, samhället mittemellan Vesterbro och Valby sedan bryggeriet flyttat till Jylland. Om du från tåget trotsar barnet i dig och inte går mot Tivoli utan åt det andra, mer vuxna, hållet (ut på baksidan av stationen) hamnar du på Istedgade. Då ser du tornet i fonden, i slutet av gatan. De flesta tycker att det är det enda rätta perspektivet. Byggnaden är så illa omtyckt att den fått ett eget och utmärkt TV-program i serien: ”Er der en arkitekt til stede?”.  https://www.dr.dk/drtv/serie/er-der-en-arkitekt-til-stede_273242

Det intressanta är att hela övervåningen på DAC härbärgerat en stor, flott utställning av Vilhelm Lauritzens verk (och hans tegnarstue) under 100 år. Några av Byens mest ikoniska verk som det centrala, FolketsHus-liknande Vega, Kastrup flygplats från 1939 och Radiohuset presenteras ingående. Dock inte Bohrs Tårn. Förutom på DAC:s hemsida där just tornet fått en mycket framträdande roll. Kanske lite taskigt, ett fälleben, för hur försvarar en av landets (den rödvita världens) största och ledande arkitektkontor Bohrs Tårn? 

Det gör det inte. Arkitektkontoret vägrade medverka i programmet. Liksom de fem andra  som varit involverande. Vilket i sin tur gör att det superintressanta programmet, som går att se i hela världen på DR Play, blir lite mindre spännande. Men bara lite. Ibland försvarar entreprenörer och politiker sitt handlande, eller beklagar det men just arkitekter är sällan villiga att förklara hur det kunde ”gå sa galt”. Den engagerade, innerliga och kunniga Ane Cortzen får själv försöka förstå ”hvorfor der ikke er noen arkitekt til stede”. Det säger en del om dansk arkitekturs moderna problem.    

Personligen kan jag tycka att man är lite väl taskiga mot just Bohrs Tårn. Man jämför det för övrigt med ett annat av de riktigt höga tornen i Carlsbergs Byen och prisar det senare, ritat av Gerth Wingårdh… 

Bild: DAC

Tornet är flott inuti. Det är skepnaden av ett mörkt, tjockt torn med raka kvadrater som irriterar Istedgade-esteterna. Förebilden var gamla italienska kyrktorn som på grund av värmen, och fiender, är helt stängda. Köpenhamnarna vill också ha det luftigare, ljusare, kanske grönt rent av? De tycker det är alltför kvadratiskt medan jag själv tycker att den olika storleken på fönstren givit våningarna relief. Men det är alltför mörkt, och hårt – det är vi ense om. Dessutom har det börjat falla ner fasaddelar, endast fem år efter att det var rest.

Lauritzenutställningen stänger dagen när Jesus uppstod och försvann. Lauritzen lever i de verk som vårdas likt helgedomar. Hur är det med Jesus, vågar han visa sig igen, vågar han ta ansvar för sitt och den store tegnerstuens, master plan? Jag väntar otåligt på tredje säsongen av ”Er der en arkitekt til stede?”.    

I Jesus ställe dyker Knud Romer upp, populär dansk författare. ”Tales of our City” är 14 kapitel om enskilda jättenya byggnader i Norra Europa med en huvudsakligen social funktion, byggda av danskar i hållbara, klimatvänliga material. En mycket detaljerad och generös presentation ges här:  https://dac.dk/en/exhibitions/tales-of-the-city/

I går Skärtorsdagen skrev Politikens arkitekturexpert en lång, mycket kritisk text om alla tornen, inklusive Wingårdhs: ” Bryggerne må vende sig i deres grave. Jag tycker experten framstår som en förvirrad ”68-Nisse”. I princip är han negativ över allt storskaligt som byggts i Köpenhamn de senaste tio åren. En sak har han dock rätt i, vad gäller Carlsbergs Byen. Så stora torn, som snor en del av vårt himmelska perspektiv borde balansera de visuella räkenskaperna genom att erbjuda offentliga nöjen på takvåningen. Det kan vara konstgallerier, caféer eller bara utkiksplatser men taken och himlen måste förbli folkets. Fråga bara Jesus! Får du inte omedelbart svar nu i helgen, tänk #paybackperspektiv! https://politiken.dk/kultur/arkitektur/art9209466/Bryggerne-m%C3%A5-vende-sig-i-deres-grave

So Danish får Maxniofingrar och hänger till hösten