Fotbollssoffan, inkastkonstnären och andra danska designuttryck

Från Thomas Mogensens bok ”Børge Mogensen – et fuldt møblerat liv” (Gyldendal) med alla fodboldstøvlarna på väluppfostrad rad. Målmanden försöker kravla sig in i kollektivet från vänster.

En av designvärldens mest eftersatta områden är tävlingssporten. Dess värld är konservativ, belamrad med många tabun, starka, spontana känslor och mossiga miljöer. Väldigt lite har förändrats sedan antikens teatrar, dess sportarenor, skrik och redskap.

En av de få försöken att modernisera fotbollen stod en dansk 70-talskonstnär för. Han lanserade fotboll för tre lag, samtidigt. På en rund plan med tre mål. En Liverpoolsupporter och numera konstnärlig ledare för en stor ungdomsförening i skuggan av Parken i Köpenhamn (BK Skjold) har med sin röda halsduk skapat tillfälliga supporterinstallationer samman med offentlig utsmyckning av mer bestående karaktär. Han har också tagit det annars så väsensskilda, oförargliga, närmast frigida inkastet ur sin kontext och placerat det, om inte i finrummet, så i nya, oväntade miljöer samman med andra raka, avgränsade linjer i vår gemensamma vardag.

De är dock inte enbart inkastkonstnärer, danskarna. De är även framstående på möbeldesign. Världens bästa för ett halvt sekel sedan. Jag har minst tio biografier om danska möbeldesigners men ingen av dem handlar om Børge Mogensen (1914-1972). Det är inget jag tänk så mycket på – förrän förra helgen. Då framstod omedelbart min boksamling och bildning som otillräcklig och generande fattig.

Det är bristen och saknaden som skapar idéerna och påskyndar framtiden. Så nu är jag en stor och smått fanatisk älskare av Børge Mogensens möbler. Det huvudsakliga skälet till omvändelsen var att jag och min ”kæreste” besökte några vänner i deras sommarstuga. Det visade sig vara Børges gamla. Arkitektparet som övertog den för 50 år sedan fick alla Børges egna älskade sommarmöbler på köpet: klassikerna, de vackra, de märkliga och de som av olika anledningar aldrig kom i serieproduktion.

Den liknar den berömda knattefåtöljen ”Jaktstolen” men saknar armstöd och dynorna var i mörkt orange. I bakgrunden J39, ”Folkestolen”, och matbordet ”Öresund”

Det var som att böja lite på nacken och stiga in i ett privat museum. De var ju här, den världsberömde designerns eget möblemang att sitta i, äta på, krypa upp i. Jag greps av lika delar stel vördnad och visuell ståpäls.

Børges legendstatus vilar på att hans enkla, funktionella och vackra trämöbler. Formspråket är behärskat, uttrycken begränsade. Hans influenser framstår dock som fullkomligt gränslösa. ”Folkestolen” (bra design till lägsta möjliga pris) med sydeuropeiska och amerikanska förebilder kommer vi aldrig runt men han plockade även idéer från uråldriga kinesiska och afrikanska möbler och det rum som knappast fanns men skulle bli centralt i västerländsk inredningsexistens: TV-rummet. Mest fascinerande tycker jag ”Fodboldssoffan” är. Inte bäst, bara så jävla underbar i sin ambition om att samla fotbollsälskare framför TV:en. Den skapades till VM i Sverige 1958 och har plats till ett helt lag, åtminstone av ungdomsspelare. 58 var det första VM som sändes i TV, om än ofta i efterhand. Intresset även i Danmark var riktigt stort med matcher både i Malmö och Helsingborg.

En av Børges utgångspunkter måste ha varit vilan – den avspände fotbollsbetraktaren, på hemmaplan. Med benen uppgivna, eller som en orörlig underdånig hyllning till de rasande snabba ben och fötter som skapar fotbollsunderhållningen. De enskilda elementen i soffan liknar de solstolar som återfinns på däcket till lyxkryssare, eller de vilstolar som tuberkulospatienter satt i under konvalescensen på högt belägna kurhotell. Men här reses överkroppen inte mot sol och himmel utan inför TV-skärmen. Ifall du sammanfogar de olika elementen har du en hel lagsoffa för fotbollsälskarna. Det är som en liten läktarsektion med vilstolar, fast målvakten får sitta för sig själv, lite vid sidan om på dynan av väv som i original var blågrå på reklamfotot.

Det fanns troligtvis inget liknande. En fotbollstittare vill ju gärna fara upp och ned i begeistring och spänning. Att kravla upp i soffan vid varje farlighet låter sig inte göras. Du sittligger, där du sittligger – närmast likt romarna och deras inte helt oproblematiska duschatells-liknande matbordsmöblemang. Det är svårt att svälja liggande. Det är svårt att se engagerande fotboll halvsittande. Jag är inte säker på att soffan fyllde ett akut behov, att en uppenbar brist förelåg eller kunde förutses. Jag är dock säker på att Børge såg framtiden och försökte finna en möbel för kollektivt, för folkligt fotbollstittande, ”folkesoffan”!

På så sätt liknar han Jasper Morrisons ideal om en folklig design grundat i uppväxten i en inredningsmiljö i total avsaknad av allt vackert, enkelt och ljust. Den världsberömde, nu levande designern, fann sitt ideal hos en farbror som hade ett rum med ljusa danska och funktionella trämöbler. Han är en stor beundrare av Børges verk och inspirationen är påtaglig. Han har dock aldrig, trots att han är engelsman, närmat sig sporten och dess designuttryck i vardagsmiljö. När jag råkade berätta om min bakgrund som sportskribent för Jasper tittade han lite märkligt på mig och nämnde sedan detta i vårt långa samtal enbart när han senare försökte vara lite sarkastisk. Så kan det gå. Hade han bara känt till Børges ambitioner kanske han själv vågat rita något som kunde studsa mot sport, rörelse och betraktarens brist på rörelse. De obekväma platssitsar som fyller världens alla fotbollsarenor kanske skulle gå att förbättra? Kan de ha fler funktioner – borde de kunna härbärgera inte enbart en röv utan även de alltmer nödvändiga åskådartillbehören som mat, dryck, mikrochips och mobilladdare? Å andra sidan gör sig fotbollstittande bäst varken liggande eller sittande utan i stående tillstånd. Kanske blir Corona den definitiva döden för ståplatsläktare? Bristen på bra design är under alla omständigheter väldigt lik kunskap i sig, oavsett om det gäller fotboll eller Børge Mogensen – det är först när man lär sig något nytt som man förstår att man vet väldigt lite.

Jag och Helle provar en riktig fotbollssoffa.