Fnisskollaps: Tomas Andersson Wij

Har sett att han fått fina recensioner och har vänner på fb som lyssnar på honom – så jag gav honom en chans.

Jesus!

Hur många “artister” har inte gjort en lätt melankolisk, romantisk ballad där det gäller  att nämna så många platser i Stockholm som möjlig? Det är ju direkt pinsamt.

Sedan fortsätter det med ene röst som inte riktigt kan sjunga rent, nödrim, klichéer, haltande melodier och textpalattityder staplade på varandra.  Och detta ska alltså vara en stor manlig singer-songwriter?  Herre Gud!

Alltså, det är inte uselt, absolut inte men att detta är en “arstist som får långa beundrande artikalr skrivna om sig i rikspressen – det är ganska genant! För rikspressen!


Om den här posten