Shame: musiken
En film om er man som lider av erotomani (heter det så?). Han behöver sex och utlösningar en massé. Han hyser någonstans ett oerhört förakt för medmänniskor. Mindre för de kvinnor han utnyttjar, mer för att inte säga mest, för den labila systern.
En sak som kommit bort i alla de recensioner jag skummat är musiken. Den har en viktigt roll i filmen även om jag inte är riktigt säker på vilken.
Mannen som ständigt är uppkopplad på sexsajter har en gammaldags steroanläggning med en väldigt fin vinylskivspelare. Där spelar han gammal västerländsk konstmusik – typ Bach! Musiken har en viktig roll.
Systern ger i filmen en fantastisk tolkning av Gershwins ”New York, New York”. Helt enastående. Jag lyssnade andäktigt. Bara den är värd filmens totalvikt.
Inte lika vördnadsfullt betraktar jag resten av filmen. Saknar något. Utveckling av berättelsen kanske? Det är lite väl många exempel på hans missbruk. Men det är en välgjord film kanske inte förakt med människor så som förakt för kroppar. Andras kroppar.
Shame får Maxsexfingrar – naturligtvis.
Om den här posten
Du läser just nu “Shame: musiken,” ett inlägg på Maxtiofingrar
- Publicerad:
- januari 25, 2012 / 9:59 e m
- Kategori:
- Filmrecension, Max 6
- Etiketter
Inga kommentarer ännu
Hoppa till kommentarer från | kommentar-rss [?] | trackback uri [?]