Socialdemokratins sönderfall 1

Läser två debattartiklar som försöker analysera Juholts avgång. Förre kulturministern Bengt Göranssons i HD och Daniel Suhonens i SDS (något fel på länken).

Båda skyller på medierna – de sthlmsjournalister med ”bostadsrätt och rutavdrag” ( Suhonen) som fällt Juholt. Men medan Göransson enbart är gnällig och nostalgisk är Suhonen (35 år yngre)  i slutet av sin text lite mer analytisk.

Felet är egentligen att rörelsen gjort sig av med alla tidningar, menar Suhonen. Drevet fick ensamt tolkningsföreträde, ”de radikala oberoende rösterna är få”. Och så kan han inte låta bli att framställa han sig själv som en. Vilket faktiskt är sant men inte ser så snyggt ut i text. Och problemet har alltid varit att rörelsen i grunden, sedan makarna Myrdahl försvann och löntagarfondsidén kasserades, varit en konservativ rörelse, d v s ingen rörelse alls. Det har stått stilla, ingenting har skett.

I sista utgången kommer så Suhonen äntligen fram till det egentliga problemet: ” delar av arbetarrörelsen har använt medierna till murbräcka mot andra delar av rörelsen”.

Varför har de gjort det? Jo, för att arbetarrörelsen är söndrad, liksom partiet. Det var därför en figur som Håkan Juholt kunde ta sig ända upp på tronen, trots att han inte var en bra och trovärdig partiledare.

Om den här posten

Du läser just nu “Socialdemokratins sönderfall 1,” ett inlägg på Maxtiofingrar

Publicerad:
januari 24, 2012 / 4:07 f m
Kategori:
Politik, Svenska män
Etiketter